Blogg

WOW vilket år!

Första veckan av semestern och jag sitter här och funderar över säsongen och året. Det känns verkligen som ett svårslaget år, på alla plan. Serieseger, cupseger, bröllop…och ett nej tack till EM-truppen. Men låt oss börja från början.

Augusti: Kommer till Fiorentinas försäsong, otränad efter fotskadan. Kommer foten att hålla? Svar: YES! Varma och tuffa veckor på träningsplanen och jag trivs som handen i handsken direkt och jag jobbar mig i form. Debuten avklarad i en cup-match och Fiorentina firar 90 år på stadion.

Oktober: Säsongsstart på bortaplan mot Como. Trevande start men vinst och nollan. Mv-tränaren sätter upp ett mål: max 10 mål insläppta under säsongen. Gulp. Andra matchen börjar jag på bänken, men är tillbaka från start direkt efter.
Börjar en mv-tränarutbildning!

November: 6 år i Italien. Galet, men trivs bättre än någonsin.
Mosar regerande mästarna Brescia med 5-0 på hemmaplan och vi börjar inse att detta kan gå långt!
Diplomerad målvaktstränare.

Januari: Då var men med i 30-klubben. Vintern är kall och blöt, men försvinner hyfsat snabbt. Tack och lov! Börjar serien efter julhelgen som serieledare.

Mars: Efter att ha slagit serierekordet med flest segrar i rad så åker vi på årets första, och enda, förlust och poängtapp borta mot Mozzanica. Brescia vägrar ge med sig och serien lever fortfarande.
Pendlingen mellan Florens och Verona funkar över förväntan. Skönt!
Match borta mot Brescia. Så viktig. Efter en tuff match så lyckas vi göra mål i slutminutrarna och vinna med 2-1. Nu har vi allt i våra egna händer!!

April: 3 månader kvar till vårt bröllop. Tiden flyger, men vi är lugna. Allt under kontroll!
1 år sedan fotoperationen och inga som helst problem.
På planen går fortfarande allt som planerat men vi vågar inte hoppas allt för mycket än.

Maj: För att vara precis: 8 maj. Vi får spela på herrarnas stadium och trots dåligt väder och öppen läktare kommer nästan 9000 för att heja fram oss. Fiorentina vinner sin första scudetto på Stadio Artemio Franchi. Obeskrivligt. Gåshud.
Resten av maj går vi på moln. Florensborna är något helt speciellt!!
I mitten av månaden får jag ett samtal av ingen annan än Pia Sundhage och Lillie Persson. Efter en bra säsong vill de ha med mig på nästa läger. Tackar tyvärr nej eftersom det är precis när jag gifter mig.

Juni: Vi går till final i cupen. Efter många om och men så blir datumet den 16:e juni i Parma. Sex dagar innan gifter jag mig med Gionata och familj och vänner gjorde dagen till något helt fantastiskt och oförglömligt!! Så tacksam över att klubben gav mig ett par dagar ledigt, trots stundande finalen.
Cupfinal. Efter en månad av eufori är vi lite nervösa för matchen. Brescia har jobbat på bra och haft bättre matcher. Då kliver LAGET fram och vinner med 1-0. Dubbeln är vår. Galet!

19 juni. Samtalet som man drömt om sedan man började spela fotboll. Grattis, du är uttagen till EM-truppen! Wow, många känslor där. Tackar så hemskt mycket. Lägger på och börjar ta mig en ordentlig funderare i några timmar. Brottas med tankar och funderingar och på kvällen tar jag upp telefonen, ringer Pia och tackar, av en del olika anledningar, nej till min plats. Erkänner att jag fällde en tår efter samtalet men, deep inside, var det det rätta beslutet.

Nu har jag påbörjat denna veckan med att inte göra någonting. Och så kommer jag göra fram till söndag. Därefter börjar jag så smått blicka framåt mot en ny, lång och spännande säsong!